142 dagar kvar
Min kropp tycker verkligen inte om att vara gravid men jag tycker ju så klart att det är värt det. visst jag mår skit och jag har allt du kan tänka dig när du är gravid. Men när bebis är ute är allt som bortblåst och man är villig att göra det igen. Magnus han vill ju gärna ha ett barn till, vi får se om jag är så villig på ett barn till efter mitt mående nu. men jag vet hur barnkär jag är så när det väl blir så att nån i min omgivning får barn kommer det bli att jag vill så gärna ha en till. Så än så länge håller vi det öppet för att skaffa en trea en vacker dag. Men nu ska jag njuta av den stora pojken jag har och det som ser ut som en lillebror men vi får helt enkelt se i september vad det är som gömmer sig inne i min mage. Men min magkänsla har sagt sen dag 1 att denna lilla krabat är en pojke till men jag är helt ensam om att tro det alla andra är så inne på att vi ska få en tjej. Mitt mående just nu illamåendet kommer och går mest på kvällarna men jag slipper det större delen av dagen iaf första 4 månaderna mådde jag piss konstant. Kunde inte äta nästan nånting. Fogarna har jag haft problem med sen vecka 5, nu har även vänster höft börjat göra ont för mig, köpte mig ett nytt bälte för min sjukgymnast ville att jag skulle ha ett bredare. sagt och gjort. de hjälper ju inte ens det heller men jag tar på mig det varje dag för att jag ska kunna gå ändå jag får något som håller ihop höften på mig. Nu i ca 2 veckor har mina händer domnat när jag sovit och nu även på dagarna, igår kunde jag inte ens ta på mig mina stödstrumpor för att jag inte fick grepp om dom och för att det gjorde så jäkla ont. Kan jag inte ta på mig strumpor kan jag ju för fan inte stå och hålla i en kniv och jobba med händerna som mitt jobb går ut på. så blev hemma från jobbet igår för att vila. Morfar och moster kom förbi igår så benne blev jätte glad och inte fick dom åka hem när dom ville inte det blev middag och bus.